Primtal 1 september 2000

Primtalens fördelning är en av de stora gåtorna i matematiken. Bara på grund av ett tankefel. I själva definitionen. Den definition av primtal som brukar anges är att primtal är alla tal som inte är delbara med något utom ett eller sig själva. Och just detta är felet. Det är bara att titta på början av uppräkningen av primtal. En del tar med talet 1 och en del börjar med 2, men oftast räknar man 1, 2, 3, 5, 7, 11, 13, 17 och vidare in i oändligheten. 2 är det enda jämna talet av alla primtal, och det är naturligtvis tvåan som förstör alla försök att analysera rytmen hos primtalen. Tvåan hör inte dit. Alla jämna tal är ju delbara och inget av dem kan alltså vara ett primtal, det går emot själva primtalens natur. Enkelt uttryckt: 1 står för enhet och 2 står för delning, därför ska de undantas. 2 är ju själva sinnebilden för delning, klyvningen i sin renaste form, och primtalen är ju just odelbarhet. Talen 1 och 2 är ju sina funktioner. Båda talen. Inte bara 1. Det är bara för att man inte tar hänsyn till att 2 råkar vara just 2, det vill säga ett funktionellt tal, ett verbiellt tal, ett ontologiskt tal, den renodlade delningen, som det av misstag kommit att räknas till primtalen. Ofta tar man ju som sagt inte med talet 1 i uppräkningen av primtalen, eftersom det är just talet 1, alltså enhet, identitet, odelbarhet. Att dela ett tal i ett är att inte dela det och att alls dela ett tal är på samma sätt lika med talet två; 1 och 2 är tal med funktion. De är mer än bara tal. Och av samma anledning som man inte tar med talet 1 bland primtalen ska man inte ta med talet 2. Kvar blir 3, 5, 7, 11, 13 och så vidare. Primtal är alltså helt enkelt alla udda tal utom dem som är resultatet av udda tal multiplicerat med udda tal. Det är inte så jävla svårt.

skordeman.com