Den så kallade markservicen 14 augusti 2000

Jag läste Dagens nyheters bilaga "LördagSöndag" i helgen. Och vad nu en "lördagsöndag" än är - kanske något man dricker på Pressklubben istället för kaptenlöjtnant - så inte fan skrivs det med versalt "s" i mitten. Va? Detta av en tidning som har anställda språkvårdare. Hursomhelst, i helgens nummer av bilagan fanns en artikel om städning. Där sägs som det brukar sägas att kvinnor sköter mer av hemarbetet än män gör och det påpekas som det brukar påpekas att det inte är jämställt. Men tänk efter, detta faktum innebär inte självklart en skriande orättvisa. Eftersom vi inte har samma krav på vården av hemmet är det naturligt att vi inte gör samma prestationer. Den vanliga bilden är att kvinnor tjatar på män som aldrig tar ansvar för det gemensamma hemmet. Må så vara, men vad är det egentligen vi pratar om här? Ansvar enligt vems definitioner? Se hur mannen levde som ungkarl. Det säger en hel del om hur han vill ha det i sitt hem. Om ungkarlar nu (med en grov generalisering) lever i skitiga, stökiga, spartanskt möblerade lägenheter så visar det ju hur de lever när de själva får välja, vad de prioriterar. Om man säger att kvinnan tar allt arbete för att de ska ha ett rent och ombonat hem borde man egentligen säga att kvinnan tar allt arbete för att de ska ha det hem hon vill ha. Män har (enligt vulgäruppfattningen) inga problem med att bo med dammråttor, smutsig disk och döda krukväxter. Kvinnor klarar det inte däremot (samma generalisering). Visst ska man ta hänsyn till varandra, men är det bara den slarvigare som ska ta hänsyn här? Kräver inte egentligen den noggrannare att den andre ska göra hälften av det arbete man själv vill ha gjort? Det är en annan sak än hälften av det arbete man är överens om bör göras. I städartikeln fick vi läsa om en frånskild kvinna som ägnade all sin tid åt att städa och om vilken det berättades att "som gift förvandlades hon till städmartyr: -Jag gjorde till och med ett sånt där petigt städschema och sa åt honom att sätta kryss när han var klar." Hon ville att maken "skulle engagera sig i hemmet som vårt gemensamma projekt". Hmm... "vårt".

DN-artikeln berättar att "kvinnor städar fortfarande dubbelt så mycket som män". Men om de är dubbelt så måna om att ha det rent som män är så är det alltså perfekt balans. Är viljan lika stor så är det obalans, men om kvinnor däremot är tre gånger så måna om att ha det rent så städar män i gemen uppenbarligen alldeles för mycket. (Lägg också märke till ordet 'fortfarande' som lite i skymundan försöker slå fast att det hela rör sig om en utveckling mot det rätta, och att vi är kvar i någon sorts renhållningens mörka medeltid där de barbariska männen bara ännu inte kapitulerat för Sanningen.) En gång för alla: att dela lika på städningen är inte i sig rättvist. Däremot att dela städandet lika om man prioriterar det lika högt, och annars i proportion efter stigande skala ju större skillnaden är mellan de sammanboende. Säga vad man vill om mäns föregivna sporttittande, öldrickande och fisande, men inte blir mannen upprörd och ställer till scener om inte frun ägnar lika mycket tid som han åt dessa hans intressen.

skordeman.com