Följdåsikter onsdagen den 24 oktober 2001

Miljöpartisten Lars Ångström säger i en artikel i gårdagens Svenska Dagbladet att Saabs 90-miljoner-order från USA är omöjlig att leverera, eftersom svensk lag förbjuder export av krigsmateriel till krigförande länder. Lars Hjalmar Wide på Inspektionen för strategiska produkter säger däremot att det går bra om det är fråga om följdleveranser och att även om det gäller nya vapensystem finns det möjligheter till undantag. Om man lämnar sakfrågan åt sidan för en stund kan man anta att Ångströms absoluta avfärdande av exporten kommer att leda till automatiska ställningstaganden hos många. Bara för att Ångström säger "helt uteslutet" om den här vapenexporten till USA kommer säkerligen många att vara absolut för den och bli upprörda om den stoppas, oavsett om det är de svenska lagarna som medför stoppet och inte Lars Ångström, och oavsett om man i övrigt är en uttalad vän av laglydighet.

Vad jag är ute efter här är vad man bör kalla "följdåsikter", reflexmässiga motsatta ställningstaganden så fort en människa man ogillar uttalar en åsikt, och särskilt i känsloladdade frågor, politiska profilfrågor. Uttalar sig en framträdande miljöpartist emot något så är den inbitne moderaten automatiskt för. Bär östermalmsbon rosa skjorta så är rosa skjortor en provokation på Södermalm. Till exempel.

Och detsamma gäller säkerligen USA:s bombningar av Afghanistan. I och med att det är USA som utför dem så är många automatiskt emot, enär de håller nordamerikanarna för imperialister. Och den följdåsikten ger säkert upphov till följdföljdåsikter hos vissa; I och med att Attac-medlemmar är emot bombningarna faller den kritiska distansen och det egna beslutet hos många borgerliga och de uttalar sig för bombningarna trots civila offer och utan att tänka efter om där kunde finnas alternativa strategier för att komma åt de skyldiga bakom terrordåden i USA. Följdåsikter verkar vara särskilt vanliga hos alla som har valt en politisk profil. Vad vänstern fördömer måste högern prisa, och vice versa. Och tredje ståndpunkter är som alltid i lynchningstider bannlysta.

Jag bör väl erkänna att jag ofta kommer på mig själv med följdåsikter, vilket innebär att jag nu egentligen bara dömer alla andra efter mig själv. Men jag tror inte att jag är ensam. Jag tycker att man ser exempel på fenomenet dagligen i våra tidningar. Det innebär i så fall att vi går omkring och bär på en massa åsikter som egentligen inte är våra, åsikter vi aldrig skulle haft om inte människor vi ogillar haft de motsatta. Och det är väl egentligen slöseri med energi. Liksom ett underkännande av nyttan med det demokratiska meningsutbytet. Men när jag säger det är det väl alltid någon som därför måste hävda att följdåsikter är bra.

skordeman.com