Dotcom ketchup, så går vi 7 maj 2001

Framfab går i konkurs. Styrelsen avgår. Birgersson borta. Ett utrop av förvåning, någon? Skulle inte tro det. Så när som på Astrid Lindgrens dödsrunor finns det väl inga artiklar i svensk presshistoria som legat färdigskrivna längre än dem om webbyråernas kraschlandning. Om skadeglädjen är den enda sanna glädjen har väl livet aldrig känts sannare än nu.

Lite påminde den sista tiden om ett annat historiskt nederlag, kanske det enda mer angelägna nederlaget i världshistorien. Se till världsherraväldesaspirationerna, de makalösa framgångarna i början, den blinda dyrkan av ledarna och hur katastrofen var en oundviklig följd av det totala förnekandet av ovälkomna fakta. Vad har vi här, om inte informationssamhällets variant av tredje rikets uppgång och fall? Att det just idag är årsdagen av Tysklands kapitulation är dock inget annat än en lycklig slump.

Likheterna är fler. På slutet satt Jonas Birgersson nere i Lund som Hitler i bunkern och vägrade ta in uppgifterna om antalet stupade. Och Staël von Holstein stack till Singapore som Eichmann till Argentina, en "strategisk reträtt" i väntan på det fjärde riket. "Wir vill be back" mumlar den fallne härföraren för sig själv gång på gång medan han slår ihop klackarna och gör honnör för en bild av sig själv i den gamla paraduniformen. Ja, fälttågsplaner saknas nog inte. Det är bara det där med soldater. Snacka om virtuella världar.

Kanske var det aldrig någon fleecetröja, kanske var det hela tiden en tvångströja? Vi bara såg det inte, för den var uppknäppt. Kanske var hans berömda spartanska studentrum egentligen en cell på S:t Lars? Och vår älskade ledare bara webvarianten av Kejsaren av Portugallien. Vem är egentligen mest galen, dåren eller den som följer dåren? Och vi visste ju att han var rollspelare. Vi visste bara inte att det främst gällde hans inställning till mångmiljonförluster; "Spelar roll ."

Vad var det då som gick fel? Stalingrad.com. Vändpunkten. När världens dyraste handelsarmé Boo.com försökte sig på e-handelns motsvarighet till att tåga mot Moskva, nämligen att övertyga konsumenterna. Då gick det inte. Karl XII, Napoleon, Hitler; Boxman, Letsbuyit, Boo.com. Spåren förskräckte inte alls. Vissa lär sig aldrig. Parallellen till den ryska vintern är det enkla faktum att konsumenter beter sig på ett sätt som riskkapitalister inte kan förstå, helt enkelt för att det är sina egna pengar konsumenterna hanterar. Det blev en bitter strid, men till sist fanns det inte fler pojksoldater att kasta in för e-handeln. Och utvecklingen vände.

Vid skranket står nu alla åldrande industrialister - Janne Carlzon, Investors ledning, Björn Nordstrand - som hängde på och spelade bort hundratals miljoner i någon sorts kollektiv 60-årskris. Men de skyller ifrån sig och kräver att bli frigivna; "Vi lydde bara order." Hoppas ni har giftampuller så det räcker, gubbar.

Så sagan är all, och om han inte i sin iver att leka militär ledare skjuter sig i sin bunker förpassas väl Birgersson nu till sitt eget Elba, den gamla tältsängen. Där han kan rollspela igenom händelseförloppet gång på gång tills han hittar en alternativ händelseutveckling i vilken han faktiskt lyckas ta över världen med mundiarré som enda beväpning. Och då kan han äntligen lägga allt det här bakom sig, ta sin kappa och sin stav och vandra ut i världen som Frodo, på jakt efter härskarringen. Det är också en sjuk fantasi, men den drabbar åtminstone ingen annan.

skordeman.com